I en kriminalroman måste det finnas en person som engarerar läsarna annars försvinner boken i bruset. Många av de mest populära deckarna eller poliserna är numera kvinnor. Den lätt alkoholiserade Vera Stanhope, den energiska och modiga polisen Karen Eiken Hornby och rättsarkeologen Ruth Galloway är älskade huvudpersoner.
Många läsare är djupt engerade i deras liv och öden och med Ruth har Elly Griffiths lyckats skapa en person, som fortsätter att engagera läsarna även om vi nu nått trettonde boken.
Trettonde boken är faktiskt en av de bästa i serien. Vi glömmer hennes italienska snedsprång.
Ruth är tillbaka i Norfolk och sin gamla arbetsplats på universitetet.De nya studenterna har just börjat och trots att det är massor att göra är Ruth glad över att få vara en del av deras utbildning. Hennes förhållande till kollegan David är svajigt och under bokens gång går deras förhållande både upp och ned.
Det är trevligt att träffa Ruth igen. Hon känns stabilare och trots att hon på ett sätt sörjer att vara singel igen är hon ganska nöjd med livet i sin lilla stuga. Dottern Kate blir äldre och föräldraskapet både enklare och mer komplicerat.
Kates pappa polisen Nelson har en treårig son med sin fru Michelle och Ruths förhållande med Nelson verkar vara över.
Även Nelsons tid som polis närmar sig slutet. Vid 50 finns en förväntan på att gå i pension och han har hunnit fylla 51. Jag undrar vad Elly Griffiths ska hitta på för att kunna hålla honom kvar i bokserien.
Vad handlar boken om då? Jo -
Trots att Ruth är en romanfigur känns både hon och hennes miljöer verkliga. Kusten och byarna i Norfolk finns förvisso. Saltängarna finns, men många platser är påhittade. Det hindrar inte människor att vallfärda till området för att leta efter Ruths stuga och platserna, som nämns i boken.
Här kan du läsa om The Galloway Tour.