Min läsning har varit väldigt hackig senaste tiden. Vissa dagar har jag läst mycket, men sedan har jag gjort ett långt uppehåll, Jag blir fort less på böcker och ger upp för lätt. Det är inget fel på böckerna utan jag saknar uthållighet och koncentration.
Den här boken har jag läst utan att lägga den ifrån mig mer än vad vardaglivet kräver.
Författaren skriver väldigt yvigt med många och långa beskrivningar, som ibland kan vara lite för långa. Samtidigt får man en bra bild av landskapet omkring henne.
Det är väldigt mycket landskap och väder. Hon och hennes man Moth gör en 100 mil lång vandring. De vandrar den vindpinade South West Coast Path, som är Englands längsta vandringsled. Den stråcker sig från Somerset i norr, går västerut längs med hela Cornwalls kust och slutar i södra Dorset.
Det är en förtvivlad vandring. De har förlorat allting de ägde och Moth har en obotlig hjärnsjukdom som äter upp hans hjärnceller. De har nästan inga pengar och lever flera dagar på bara snabbnudlar, men de kämpar på och trots att de flera gånger nästan ger upp lyckas de genomföra vandringen.
Under vandringen blir Moth mycket bättre. och hans sjukdom stannar av. Med hjälp av snälla människor lyckas de få en enkel bostad och kan börja bygga upp ett nytt liv.
Boken är till största delen självbiografisk, men en så stor livsförändring ryms inte i en bok.
