Karthago av Joyce Carol Oates

Den här boken är en bokcirkelbok, som vi ska diskutera i Bibblans Bokcirkel nästa vecka. Jag tyckte boken var jobbig att komma in i. Den var mångordig med många omtagningar och ointressanta personer. Författarens förkärlek för kursiveringar irriterade mig. Avsnittet om rundvandringen i fängelset var alldeles för lång. Förra gången jag försökte läsa boken kroknade jag här och slutade, men den här gången läste jag till slutet. Det var tur att jag fortsatte för här tar boken fart och blir riktigt intressant. Jag var tvungen att läsa resten av boken i ett svep.
Vad handlar då boken om? Det är inte alldeles lätt att säga bestämt, men den yttre handlingen är i korthet-
En 19-årig flicka försvinner i ett naturreservat utanför den lilla staden Carthage i nordöstra USA. Den siste som såg henne i livet verkar vara hennes äldre systers fästman Brett. Han är en både till kropp och själ söndertrasad veteran från kriget i Irak. Har han med hennes försvinnande att göra? Boken börjar som en thriller men utvecklas sedan till ett laddat och komplicerat familjedrama och en skildring av ett sönderfallande USA. Titeln Karthago kan naturligtvis syfta på staden, men jag tror att det är det antika Karthago, som den tidens stormakt - romarriket så småningom utplånade. Helt enkelt en symbol för förstörelse och död.
Den försvunna flickan har hela sitt liv varit lite udda. Kanske är hon autistisk utan någon velat se det. Hon känner sig oälskad och fruktansvärt avundsjuk på sin äldre vackra lyckade syster. Brett är en arbetargrabb, som lockats ut i kriget och naivt trott att han tjänat sitt land. När han kommer hem svårt skadad och traumatiserad vill inte samhället ha med honom att göra. När Brett erkänner att han dödat den försvunna flickan berättar han egentligen om en brutal gruppvåldtäkt med efterföljande mord, som han bevittnat i Irak.
Kanske är det hans stora lycka att hamna i fängelse där han kan återupprättas som människa. Författaren hanterar sina personer ganska hårdhänt, men på slutet står det klart att de alla är oskyldiga offer trots sin skuld i dramat.
Oates skriver rasande om USA:s krig mot terrorismen, om det inhumana amerikanska fängelsesystemet, mot dödsstraff och om bristen på förståelse för de som är annorlunda.
Samtidigt visar hon på möjligheten att förändras. "Det spelar inte stor roll vem man hade varit. Bara vem man vill bli".