Romanens bedrägliga värld

Boken "Beckomberga" av Sara Stridsberg är en mycket välskriven berättelse om påhittade människor och händelser på ett gammalt nerlagt mentalsjukhus. Språket är så fantastiskt att man sugs in i berättelsen och ibland måste stoppa läsningen och andas för att få luft. Boken känns som en självbiografi och människorna som en del av författarens familj. Huvudpersonen Jackie besöker sin pappa Jimmie på Beckomberga varje dag. Hon trivs på sjukhuset och längtar dit. Det är genom hennes ögon vi får se patienterna och avlyssna deras liv. Genom Jackies berättelse blir gränsen mellan friskt och sjukt utsuddad. När hon utsätts för ett övergrepp reagerar vi inte utan upplever det som helt logiskt. Att läsa boken är som att hoppa Bungyjump utan att vara säker på att linan kommer att hålla.