Om konsten att göra upp med sitt förflutna och gå vidare

Nu har läsningen lossnat igen och det bara flyter. På två dagar har jag läst två spännande, vemodiga, men hoppfulla ungdomsböcker. Den första är "Huset mittemot" av Alex Haridi. Boken handlar om Joel, som är  på väg in i vuxenvärlden. Det övergivna huset på andra sidan gatan drar honom till sig, som en magnet. Där har Jonathan Andersson hängt sig. Han var bara 13 år när han hängde sig. Joel blir besatt av Jonathan Anderssons öde och trots att han lovat sin mamma att hålla sig borta från huset går han in. När han så småningom kommer ut har han lärt sig mycket om vuxenlivet. Boken på minner en del om Neil Gaimans "Coraline", men mest om Maria Gripes "Agnes Cecilia". Det är samma stämning av tidlöshet och obestämd skräck.
Den andra boken heter "Trasig soppa" och är skriven av Jenny Valentine. Boken handlar om Rowan vars bror Jack är död, hennes mamma är djupt deprimerad och hennes pappa har försvunnit med en annan kvinna. Rowan är 15 år och måste ta hand om sin sexåriga lillasyster Stroma samt hela familjesoppan. Plötsligt en dag händer det något! En kille, som Rowan inte känner, kommer fram med ett negativ som han påstår Rowan har tappat. Plötsligt får Rowan nya fantastiskt vänner och får en chans att bearbeta Jacks död.