Angeline Boulleys roman Mitt namn är Firekeeper är en spännande läsning. Den är både en deckare, en bok om tonårsförälskelse och en bok om ursprungsbefolkninge och lite till.
Daunis lever i norra USA, hon är en alldeles vanlig tjej som har planer på att studera på college, älskar att spela hockey och hon umgås med sin familj och släkt. På ett vårdhem ligger hennes mormor och Daunis bestämmer sig för att skjuta på studierna ett tag för att kunna finnas nära. Med stigande ålder så har Daunis blivit allt mer intresserad och medveten om hur livet i reservatet styrs av både gamla traditioner och behovet av att tjäna pengar. Hon hör till stammen Ojibwa och deras område breder ut sig på båda sidor gränsen mellan USA och Kanada. Inkomsterna in i reservatet kommer från casinon men också annat mer ljusskyggt och när en ung flicka hittas död så rekryteras Daunis att arbeta för FBI. Hon får lära sig att tillverka meth och ska tillsammans med en ung man infiltrera grupperingarna som förser invånarna med drogen. Just drogdelarna och brottet var inte den stora behållningen för mig när jag läste den här boken utan det var att få lära sig mer om en helt annan kultur.
Riter, läkekonst, kläder, tankesätt och annat som hör till Ojibwa-kulturen skildras på ett initierat sätt. Jag läser inte särskilt ofta om den nordamerikanska ursprungsbefolkningarna och det är spännande och intressant att läsa en roman som ger läsaren en möjlighet att gå i Daunis skor för en tid. Emellanåt när jag läste så fick jag samma känsla som när jag läste Stöld av Ann-Heléne Laestadius, de båda böckerna berättar båda något om livet för ungdomar som både vill värna och föra sitt folks traditioner vidare och samtidigt vara tonåringar. Båda växer också upp till självständiga starka kvinnor, men det kostar på. Det tar tid för Daunis att inse vad det innebär att vara en firekeeper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar