Diskussionsfrågor till torsdagsbokcirkeln

 

Diskussionsfrågor för bokcirkeln

 

1.     Tycker du att bokens titel och bokomslag stämmer med handlingen i boken?

 

2.     Vad känner du till om författaren?

 

3.     Vad är huvudhandlingen i boken?

 

4.     Hur skulle du beskriva huvudkaraktärernas utveckling genom berättelsen?

 

5.     Vilka relationer i boken tycker du är mest intressanta och varför?

 

6.     Hur påverkar miljön i boken handlingen och karaktärerna?

 

7.     Fanns det några överraskande vändningar eller avslöjanden? Hur påverkade de din upplevelse av boken?

 

8.     Vilka moraliska dilemman ställs karaktärerna inför och hur hanterar de dessa?

 

9.     Hur påverkade författarens skrivstil din läsupplevelse? Finns det specifika stilgrepp som utmärker sig?

 

10.                   Om boken utspelar sig i en historisk period, hur väl lyckas författaren förmedla denna tidsepok?

 

11.                   Vilka känslor väckte boken hos dig som läsare? Fanns det stunder där du kände starkt med karaktärerna?

 

12.                   Vilka frågor eller funderingar lämnade boken dig med? Skulle du vilja veta mer om något specifikt?

Bokförslag januari 2025

 Bokförslag januari 2025

Nr	Författare	Titel	Sidor
1	Chimamanda Ngozi Adichie	Det där som nästan kväver dig	228
2	Toni Morrison	Älskade	304
3	Mikael Niemi	Koka björn	450
4	Emile Zola	Thérèse Raquin	190
5	Gustave Flaubert	Madame Bovary	366
6	Lars Mytting	Systerklockorna	407
7	Marie Lok Björk	Jag vill riva upp himmel och jord	341
8	Lilja Sigurdardottir	Iskall sol	266
9	Susanna Alakoski	Svinalängorna	260
10	Lena Einhorn	En låda apelsiner	324
11	Mark Sullivan	Under en brinnande himmel	567
12	Maria Turtschaninoff	Arvejord	371
13	Ola Larsmo	Översten	594
14	Therese Widenfjord	Med bergens andetag	432
15	Lisa Ridzén	Tranorna flyger söderut	361
16	Lauren Groff	Matrix	283
17	Ulrika Knutson	Den besvärliga Elin Wägner	400
18	Eddie Jaku	Den lyckligaste mannen på jorden	200
19	Malou Von Sivers	Hon som hade allt	297

Ammis bokförslag januari 2025

 

Ammis bokförslag januari 2025

Den besvärliga Elin Wägner

av Ulrika Knutson

 

 Recension från bloggen Feministbiblioteket

Den besvärliga Elin Wägner är en ny biografi om rösträttskämpen, miljöaktivisten, fredsförespråkaren och författaren Elin Wägner. Ulrika Knutson, som tidigare skrivit om kvinnorna som drev Fogelsta medborgarskola och tidskriften Tidevarvet, är författare och boken är utgiven på Historiska Media.

Det finns många biografier över Elin Wägner och jag har läst flera. Men Ulrika Knutson tycker jag skrivit riktigt bra och intressant och därför kände jag instinktivt att Den besvärliga Elin Wägner skulle passa mig. Jag skulle få rätt i det. Det är en mycket fin biografi som inte tar upp precis allt i kronologisk ordning. Den här tar upp Elin Wägners ganska motsägelsefulla personlighet och hennes rastlösa själ.

Knutson fastnar ofta på spännande detaljer och funderar över varför biograferna Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder har utelämnat vissa saker. Mycket kan bero på att känsliga frågor blir mindre känsligare i en annan samtid, men också för att personer som skulle kunna ta illa upp nu inte finns mer. Bland annat spekulerar Knutson om en eventuell våldtäkt ägde rum på ett behandlingshem när Wägner var utbränd. Förmodligen skulle Wägner själv inte se det som en våldtäkt, men hennes vänner tog mycket illa vid sig när de fick höra om det.

Jag tycker om att Knutsson inte försöker att ge klara besked, utan att hon funderar över hur Elin Wägner tänkte och tyckte. Hon sätter det också i en kontext där samtiden analyseras, vilket ger trovärdighet till historien. Det ger också ett visst liv som gör att det inte blir stelt och tråkigt. Det var ett intressant resonemang kring våldtäkten. Hur vi känner idag är inte samma sak som man kände för 70 år sedan.

Den lyckligaste mannen på jorden: en förintelseöverlevare berättar om varför kärlek och hopp är starkare än hat

av Eddie Jaku

 

Recension från Storytel

"Jag läste en fantastisk bok för någon vecka sedan. Eddie Jaku föddes och växte upp i Tyskland men dog i Australien i höstas, 101 år gammal. Mot slutet av sitt liv skrev han en bok om sina upplevelser i nazisternas dödsläger. Det är en bok som varenda människa borde läsa." Barometern

Livet kan vara vackert om du gör det vackert. Det är upp till dig.

Eddie Jaku betraktade sig alltid först och främst som tysk, i andra hand som jude. Han var stolt över sitt land. Men allt detta förändrades den 9 november 1938, då han misshandlades, arresterades och fördes till koncentrationsläger. Under de kommande sju åren utsattes Eddie för alla otänkbara fasor, i Buchenwald, Auschwitz, och under nazisternas dödsmarscher. Han förlorade sin familj, sina vänner och sitt land.

När han överlevde förintelsen bestämde sig Eddie att möta varje dag med ett leende under resten av sitt liv. Han bestämde sig för att hylla alla som dött genom att berätta sin historia, dela sin visdom och leva ett så bra liv som möjliga. Han känner att han är den lyckligaste mannen på jorden. Detta är en stark, hjärtskärande och hoppfull berättelse om hur lycka kan

Hon som hade allt

 Malou Von Sivers

Recension från Bokförlaget H-ström

Hon som hade allt är en fängslande roman skriven av författaren Malou von Sivers. Boken kretsar kring teman som hemligheter, lögner och familjehemligheter, och utforskar komplexiteten i relationer och konsekvenserna av förträngda sanningar. Med en djupdykning i en familjs förflutna och dess dolda mörka sidor tar berättelsen läsaren med på en gripande resa genom kärlek, förlust och förräderi.

En familjs tragiska öde

I centrum för berättelsen står Petra, en ung kvinna vars plötsliga och gåtfulla död skakar om hennes familj. När hennes lillasyster Sofia, fylld av frågor och tvivel, bestämmer sig för att undersöka sanningen bakom Petras självmord, öppnas dörren till en värld av hemligheter och förtigade sanningar. Trots den perfekta fasaden av lycka och framgång döljer familjen en mörk historia av missförstånd, svek och förträngda minnen.

Sofias sökande efter svar leder henne till oväntade platser och bekantskaper, från det stillsamma villaområdet till de skyddslösa gatorna i Stockholm. Genom möten med Petras tidigare vänner och den gåtfulle Rune, en uteliggare med en oväntad koppling till hennes syster, avslöjas gradvis en värld av komplicerade relationer och outtalade känslor.

Olofs bokförslag januari 2025

Olofs bokförslag januari 2025

 

Tranorna flyger söderut

av Lisa Ridzén

 Recension från Kapprakt

Bo är åttionio år, en gång i tiden en stark man vars kropp nu successivt överger honom. Han lever rätt isolerat i det nu slitna föräldrahemmet tillsammans med älskade jämthunden Sixten. Platsen kallas Renäs som jag tror är fiktivt, hittar i alla fall inget när jag söker, men jag tror vi befinner oss ungefär där författaren själv bor, inte långt från Orrviken söder om Frösön, en och en halv mil från Östersund. Berättelsen sträcker sig från mitten av maj till mitten av oktober.

Han saknar sin fru Fredrika som på sätt och vis försvann för tre år sedan när hon måste flytta till demensboendet Brunkullagården; hon lever fortfarande men känner inte igen någon längre, kommer knappt ihåg något. Bo har en av hennes sjalar i en burk som han öppnar ibland för att kunna känna hennes doft. Men nu har fingrarna blivit så svaga att han inte klarar av att öppna burken själv, han måste be om hjälp med det liksom så mycket annat, det är svårt när man är så van att klara allt själv.

Deras son Hans hälsar på sin pappa rätt ofta, men de har ett komplicerat förhållande; i berättelsens inledning är Bo rejält förbannad på sin son, tänker göra honom arvlös sedan han sagt att de måste lämna bort Sixten, att Bo inte skulle klara av att ta hand om hunden längre. Hans har passerat sextio, lever ensam sedan hans fru Sonja lämnade honom. Deras dotter Elinor, Bos barnbarn, är vuxen sedan länge. Hon har en bra relation till sin farfar och hälsar på Bo ibland.

De tre år som gått sedan Fredrika flyttades till demensboendet har Bo hela tiden sovit på kökssoffan tillsammans med Sixten men en dag bärs den gamla soffan ut; Hans ersätter den med en sorts sjukhussäng som enligt honom ska bli bättre för både pappa och personalen. Bo protesterar ”men mina rosslande ord fäster inte i andra längre. De faller ner som döda fåglar från himlen på en plats ingen går till.”

Hemtjänstpersonalen har en stor roll i berättelsen, särskilt huvudansvariga Ingrid som Bo tycker mycket om. Hon är en av få som ofta också tar sig tid till en liten promenad med Sixten. En del andra tycker han inte alls om, en av dem kallar han för satmaran, i alla fall i tankarna. Den löpande texten är skriven ur Bos perspektiv men den kompletteras då och då av hemtjänstpersonalens anteckningar.

Bo har inte många vänner kvar i livet, en av få är Ture. De är två väldigt olika människor men har ändå varit nära vänner i väldigt många år, ända sedan Ture kom som ung tjänsteman till det sågverk där Bo arbetade. Numera ses de inte så ofta, de är bägge skröpliga, men de regelbundna telefonsamtalen är viktiga. ”Vi har ofta pratat om det här, hur vi inte vill att de ska hålla oss vid liv när vi inte har något liv kvar.”

Jag tror aldrig det uttalas i texten men Ture är uppenbart homosexuell, något som var helt oacceptabelt i deras ungdom, särskilt i norrländsk glesbygd. Då och då genom livet har han givit sig iväg på resor till andra länder men också ofta till Göteborg där han kanske har en kärlek.

Bo tänker mycket på sitt liv, på varför det gått som det gjort, på gott och ont. Tänker på föräldrarna, den hårda pappan, ”gubben”; orsaken till att han i unga år lämnade Renäs och hittade ett sågverksjobb i Hissmofors (Krokoms kommun, nordväst om Östersund). Det var också där han träffade Fredrika och genom henne kom in i en helt annan sorts familj, en släkt med många människor och stor värme. Deras första gemensamma bostad var en liten etta där. Han tänker att han gjorde fel när han bestämde att de skulle flytta till Renäs sedan han ärvt huset efter föräldrarna. De fick ett eget hus men hon förlorade så mycket av sitt liv. I demensen kan Fredrika komma ihåg en del detaljer från i unga år i Hissmofors men absolut ingenting från mer än ett halvt sekel i Renäs.

Maten smakar honom inte längre, han fryser nästan hela tiden, glömmer ofta, tvingas stå ut med blöjorna, orkar allt mindre, sover allt mer.

Matrix

av Lauren Groff

Recension av Maria Lundahl Facebook

Vilken roman! Hur ska jag fånga något så omvälvande på så få tecken?

Vi börjar från början.

Marie de France är en ung kvinna som sänds i kloster efter att ha blivit utkastad från hovet. Genom romanen får vi följa hennes resa från motvillig priorinna till allsmäktig abbedissa. Marie de France gör det nämligen till sin livsuppgift att skydda och stärka klostret med dess nunnor.

Egentligen är det en kollektivroman. Kvinnorna är många, berättelserna likaså. Det mest slående i boken är faktiskt den nästan totala avsaknaden av män.

Under de Frances ledning får nunnorna klostret att blomstra. Det är en sluten värld, där kvinnor styr och får utrymme att växa. Marie de France låter också omtolka de religiösa texterna, så att kvinnors erfarenheter sätts i fokus. Ja, till och med Maries intima relationer blir en slags motståndshandling i en värld som ofta begränsar kvinnors sexualitet och gör den underordnad männens.

Marie de France är en stark och självständig ledare, som utmanar traditionella könsroller. Groff låter oss förstå att kvinnor kan vara lika beslutsamma, strategiska och kraftfulla som män. Samtidigt är hennes ledarskap mer inkluderande än det traditionellt manligt kodade. Hon använder sin makt till att förbättra livet för alla klostrets kvinnor. Men, här finns också starka hierarkier och Marie kan vara manipulerande när hon vill. Hennes religiösa uppenbarelser blir exempelvis ett sätt att manövrera omgivningen. Det ger karaktären komplexitet och nyans.

Texten ger gott om utrymme till kvinnornas arbete. Klostret är självförsörjande. Nunnorna är jordbrukare, smeder, byggnadsingenjörer, kockar, läkare, hantverkare. Deras kunskaper lyfts fram och värdesätts. Det står i stark kontrast till hur det tvärtom ofta osynliggörs i patriarkala samhällen.

Matrix är en roman som jag tror aldrig lämnar mig. Det är en unik skildring av ett medeltida kvinnokollektiv och en djupdykning i en stark kvinnas liv och kamp för makt och självständighet i en tid dominerad av män. En historisk roman som handlar lika mycket om vår nutid – och som på så vis också är otroligt inspirerande. 

Kerstins bokförslag januari 2025

 Kerstins bokförslag januari 2025

Översten

av Ola Larsmo

 

Recension från DN

 

Ola Larsmos roman är oerhört rik, nästan 600 sidor tjock, och i bästa mening folkbildande. Man lär sig helt enkelt väldigt mycket när man läser den. Men ”Översten” är också en skicklig berättares verk. Ola Larsmo vet hur man gestaltar historiska fakta och gör en romanfiktion av dem. Det sker genom en initierad detaljrikedom och en miljöskildring som känns autentisk in i minsta kommatecken. Det luktar och låter från sidorna, realismen är påtaglig. Och ibland stannar Ola Larsmo upp i en poetisk bild som fördjupar berättelsen, ger den en existentiell dimension, som när huvudpersonen under överfarten till Amerika ser några valfiskar; ”Något svart, glänsande och ofantligt, som världens obönhörliga undersida för ett ögonblick blottlagd”.

”Översten” har ett tydligt släktskap med Ola Larsmos förra roman, ”Swede Hollow” (2016), om en mindre känd del av den svenska utvandringen till Amerika. Men där ”Swede Hollow” bestod av en kör av röster från samhällets botten så är perspektivet en enda mans i ”Översten”. Det gör den på flera sätt till en starkare läsupplevelse. Knut Oscar Broadys levnadsöde skakar om, eftersom det nästan är osannolikt händelserikt och utspelas i någon slags historisk mitt.

Ola Larsmo har lagt ner mycket möda på de många skildringarna av slagfältens fasor. Det är bitvis hårresande läsning

Det börjar i Uppsala, i en misär, en alkoholiserad pappa, en kämpande mamma, sex syskon. Pappan flyr till Stockholm och lämnar familjen utan försörjning men så småningom följer de efter. Knut Oscar Brundin (så heter han i Sverige) har ”läshuvud” och får gå i en skola där utstuderad pennalism är det främsta pedagogiska hjälpmedlet. Han utbildar sig till militär, hamnar i de upplopp som skakar Stockholm 1848, förälskar sig i Lotten och gifter sig. Mitt i allt detta försvinner plötsligt hans mamma. Hon har emigrerat till Amerika, visar det sig, som en följd av den då förbjudna frireligiösa väckelse hon drabbats av.

Knut Oscar och Lotten, som är gravid, bestämmer sig senare för att fara över till New York. Ett beslut som visar sig ödesdigert. Överfarten drabbas av stormar och sjukdomar, en tredjedel av passagerarna dör. Lotten föder en flicka under resan men dör i barnsäng och begravs i havet. Väl framme i New York insjuknar och dör även Knut Oscars lilla dotter. Han lamslås av sorg och skuld och driver omkring i de laglösa delarna av staden, självdestruktivt sökande döden, och den är nära.

Men där, när han har givit upp livet, finner han Gud. Och han finner en ny mening med sitt liv. Frälsningsupplevelsen är inkännande beskriven av Ola Larsmo. Knut Oscar Brundin blir Knut Oscar Broady, en ny människa.

Han upptas av en baptistförsamling, skickas till en skola för att utbildas till pastor. När det amerikanska inbördeskriget bryter ut tar han värvning, för att i Guds namn bekämpa slaveriet, och eftersom han är militärt utbildad i Sverige stiger han snabbt i graderna. Ola Larsmo har lagt ner mycket möda på de många skildringarna av slagfältens fasor. Det är bitvis hårresande läsning. De politiska komplikationerna finns också med. Det var som bekant inte bara slaveriet som stod på spel, starka ekonomiska intressen var också en drivkraft. Och alla hade inte Knut Oscar Broadys övertygelse om att slaveriet var djävulens verk och därför måste bekämpas. När kriget är vunnet blir han erbjuden en hög militär post, men tackar nej. Han är kallad till att bli baptistpastor.

Porträtten av människorna runt Knut Oscar Broady är suggestivt tecknade, inte minst den flyende modern, ”en märklig och främmande svart blomma som när som helst skulle slå ut”. Den benhårt troende George, som tar sig an Knut Oscar vid dennes ankomst till New York, ständigt vandrande runt med sina kristna pamfletter, är en annan romanfigur som fascinerar.

Till slut, som alla goda romaner, har ”Översten” något att säga sin samtid. Romanen visar på rasismens härjningar i 1800-talets Amerika och på vikten av de goda krafter som, i Guds eller andra övertygelsers namn, bekämpade dem. Men den kampen är inte vunnen. Den pågår, högst påtagligt, fortfarande i USA.

 

Med bergens andetag

av Therese Widenfjord

 

Recension från Lottens Bokblogg

Den New York-baserade fotografen Nick Turner återvänder till sin barndoms fattiga bergstrakter i Appalacherna när hans far blir sjuk. Det är hans sista chans att försonas med sitt förflutna. Men Nicks svek visar sig inte vara glömda. För hur mycket kan en familj egentligen förlåta?
I samma trakt finns även Ellie, en äldre kvinna som förlorat sitt hem och måste kämpa för att överleva. När Nicks och Ellies vägar korsas, förändras deras liv för alltid

Med bergens andetag är en välskriven och tilltalande debutroman. Språket är välavvägt och fint, med en bra balans av det övergripande och detaljerna. Med bergens andetag har ett driv som gör att man slukas upp av boken, men det finns också tid i texten att fundera. Det är en lyhörd berättelse där naturen och människorna samspelar, där de enorma skillnaderna i USA mellan olika människor ekonomiskt och socialt blir uppenbara. Men helt utan pekpinnar, det finns en värme i beskrivningen, oavsett vem och vad det handlar om.

Natur- och miljöskildringarna i Med bergens andetag är oerhört fina. Jag bodde under ett par år i Knoxville, Tennessee som också ligger i Appalacherna, och vi åkte runt både i Tennessee och närliggande stater som Kentucky. Therese Widenfjord målar upp naturen och människorna som lever där på ett sätt som gör att jag förflyttas tillbaka till den perioden i mitt liv. Det är klockrent beskrivet, och då inte bara det yttre utan även själen i det här området.

Karaktärsteckningarna i Med bergens andetag är starka. Kapitlen växlar POV mellan de två huvudpersonerna Ellie och Nick, och det är framförallt de två man får lära känna. Båda får berätta sin historia i jag-perspektiv och det fungerar mycket bra. Det är inte så ofta som det fungerar och det kan skapa en obalans, men här är det två distinkta röster, och två distinkta personligheter. Jag brukar vara lite extra skeptisk när personer med utmaningar som jag upplever Ellie har ska tecknas, så jag blev positivt överraskad att jag inte bara tycker att det är en bra personteckning utan jag kan förstå och uppskatta Ellies värld. På ett sätt så är den ju mycket enklare och rakare än Nicks.

Sonias bokförslag januari 2025

 Sonias bokförslag januari 2025

Under en brinnande himmel

av Mark Sullivan

 Recension Lottens Bokblogg

En bästsäljande succéroman som bygger på verkliga händelser och en bortglömd krigshjälte.  Den italienska tonåringen Pino Lella hjälper under andra världskriget till att smuggla judar över gränsen till Schweiz. Han förälskar sig i en av dem, änkan Anna, och drömmer om att de ska ha ett liv tillsammans. Men hans engagemang i motståndsrörelsen gör att han tvingas ta värvning i tyska armén som chaufför åt Hitlers högra hand i Italien; en perfekt men livsfarlig position för en spion.

 

Arvejord

av Maria Turtschaninoff

 Recension DN

 Ant ritar kartor över Forskants socken i finska Österbotten. En begränsad värld: där finns byn, de ensligt belägna gårdarna, skogen, mossen. Men Ants kartor blir allt fler, myllrar av liv.

Vägarna där människorna rör sig är bara en, sen finns vinterkartan som visar hur vintern rör sig över socknen, var det först blir kallt och där kylan sist släpper sitt grepp. Sommarkartan med badställen och var det hålls dans. Djurens karta med älgarnas stråk, rävgryten, gråspettens boträd och var tranorna dansar. Kartan över bären är en av hans favoriter med smultronställen och hallonsnår, hjortronmossar och dikesrenar där åkerbären växer.

Det finns oändligt många sätt att betrakta världen.

Just detta är vad Maria Turtschaninoff gör i ”Arvejord”, när hon berättar om Nevabacka gård i Forskants socken. Hennes karta är tidens: från den trötta soldat som på 1600-talet kommer vandrande för att ta sin mark i besittning, belöningen för allt krigande, till 2000-talets storstadsbo som villrådigt betraktar en förfallen gammal gård och inte vet vad den ska kunna användas till.

Det är gården själv som är huvudperson, inte människorna vars liv är korta, intensiva irrbloss under fyrahundra års jordbruk. Där går soldaten som vill dika ut mossen men möter ett obegripligt motstånd. Där drunknar nästan lilla Kristin i skogstjärnen och blir räddad av ett märkligt, snällt troll. Där gömmer sig kaplanen på mossen för att undkomma kosackerna. Där odlar Kristiina nya sorters grönsaker och Jakob dör i tyfus med huvudet i sin hustrus knä. Där bor Ottilia som kallas Gökungen hos sin morfar Fågelgobbin och där går Doris som vanligt in i biblioteksbussen som kommer varannan vecka.

Maria Turtschaninoff ger dem alla röst, människorna som följer varandra genom Nevabackas liv, och de små berättelserna bildar en större, en som växer till att handla om hela världen. I goda tider finns det utrymme för drömmar om ett större liv, passioner och bildning; under svälten finns bara plats för hungern, och barnen slickar insidan av baktråget ”i hopp om att där skulle finnas degrester kvar”.

 

Nevabacka gård är till största delen hårt slit för att överleva. Det blir missväxt och sjukdomar, kosackerna härjar och fattiga bondpojkar dör på slagfälten. Men tillräckligt många överlever för att Nevabacka ska finnas kvar, tillräckligt många hinner växa upp, gifta sig, arbeta, älska och drömma.

Maria Turtschaninoff, utbildad humanekolog och mest känd för sin fantasytrilogi om Röda klostret, skriver sin första vuxenroman med stor kärlek till människorna, men framför allt till naturen. Mossen är inte bara ett ställe där man plockar hjortron, där marken sviktar och människorna går ner sig. Här finns pors och starrgräs, hjortron och gåsört och den lilla ovanliga gula blomman som aldrig får något namn trots att det kommer en forskare från Åbo och letar efter den.

Skogen myllrar av liv med skogsrenar, spillkråka och berguv, istidslämningar och dalen där gamla furor står tätt. Det är som att läsa Kerstin Ekmans naturbeskrivningar, en kunnig och uppmärksam skildring där människan aldrig är mer än en del.

”Arvejord” är den mest tydligt geografiskt avgränsade bok jag har läst: en tättvävd berättelse om den lilla socknen Forskant i Österbotten. Ändå är den så självklart igenkännlig att jag får tårar i ögonen: ja, just det, just så känns det att vara hemma. Var det än är.

Vad är patriotism, vad är nationalism? Kärlek till det land där man bor, och kanske den långt större insikten om hur mycket av det man aldrig riktigt förstår eller har makt över.