Sonias bokförslag januari 2025
Under en brinnande himmel
Recension Lottens Bokblogg
En bästsäljande succéroman som bygger på
verkliga händelser och en bortglömd krigshjälte. Den italienska
tonåringen Pino Lella hjälper under andra världskriget till att smuggla judar
över gränsen till Schweiz. Han förälskar sig i en av dem, änkan Anna, och
drömmer om att de ska ha ett liv tillsammans. Men hans engagemang i
motståndsrörelsen gör att han tvingas ta värvning i tyska armén som chaufför åt
Hitlers högra hand i Italien; en perfekt men livsfarlig position för en spion.
Arvejord
Recension DN
Ant ritar kartor över Forskants socken i finska Österbotten. En begränsad värld: där finns byn, de ensligt belägna gårdarna, skogen, mossen. Men Ants kartor blir allt fler, myllrar av liv.
Vägarna där människorna rör sig är bara en, sen finns vinterkartan som
visar hur vintern rör sig över socknen, var det först blir kallt och där kylan
sist släpper sitt grepp. Sommarkartan med badställen och var det hålls dans.
Djurens karta med älgarnas stråk, rävgryten, gråspettens boträd och var
tranorna dansar. Kartan över bären är en av hans favoriter med smultronställen
och hallonsnår, hjortronmossar och dikesrenar där åkerbären växer.
Det finns oändligt många sätt att betrakta världen.
Just detta är vad Maria Turtschaninoff gör i
”Arvejord”, när hon berättar om Nevabacka gård i Forskants socken. Hennes karta
är tidens: från den trötta soldat som på 1600-talet kommer vandrande för att ta
sin mark i besittning, belöningen för allt krigande, till 2000-talets
storstadsbo som villrådigt betraktar en förfallen gammal gård och inte vet vad
den ska kunna användas till.
Det är gården själv som är huvudperson, inte människorna vars liv är korta,
intensiva irrbloss under fyrahundra års jordbruk. Där går soldaten som vill
dika ut mossen men möter ett obegripligt motstånd. Där drunknar nästan lilla
Kristin i skogstjärnen och blir räddad av ett märkligt, snällt troll. Där
gömmer sig kaplanen på mossen för att undkomma kosackerna. Där odlar Kristiina
nya sorters grönsaker och Jakob dör i tyfus med huvudet i sin hustrus knä. Där
bor Ottilia som kallas Gökungen hos sin morfar Fågelgobbin och där går Doris
som vanligt in i biblioteksbussen som kommer varannan vecka.
Maria Turtschaninoff ger dem alla röst, människorna som följer varandra
genom Nevabackas liv, och de små berättelserna bildar en större, en som växer
till att handla om hela världen. I goda tider finns det utrymme för drömmar om
ett större liv, passioner och bildning; under svälten finns bara plats för
hungern, och barnen slickar insidan av baktråget ”i hopp om att där skulle
finnas degrester kvar”.
Nevabacka gård är till största delen hårt slit för att överleva. Det blir missväxt och
sjukdomar, kosackerna härjar och fattiga bondpojkar dör på slagfälten. Men
tillräckligt många överlever för att Nevabacka ska finnas kvar, tillräckligt
många hinner växa upp, gifta sig, arbeta, älska och drömma.
Maria Turtschaninoff, utbildad humanekolog och mest känd för sin
fantasytrilogi om Röda klostret, skriver sin första vuxenroman med stor kärlek
till människorna, men framför allt till naturen. Mossen är inte bara ett ställe
där man plockar hjortron, där marken sviktar och människorna går ner sig. Här
finns pors och starrgräs, hjortron och gåsört och den lilla ovanliga gula
blomman som aldrig får något namn trots att det kommer en forskare från Åbo och
letar efter den.
Skogen myllrar av liv med skogsrenar, spillkråka och berguv,
istidslämningar och dalen där gamla furor står tätt. Det är som att läsa
Kerstin Ekmans naturbeskrivningar, en kunnig och uppmärksam skildring där
människan aldrig är mer än en del.
”Arvejord” är den mest tydligt geografiskt avgränsade bok jag har läst: en tättvävd
berättelse om den lilla socknen Forskant i Österbotten. Ändå är den så
självklart igenkännlig att jag får tårar i ögonen: ja, just det, just så känns
det att vara hemma. Var det än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar