Jag vill riva upp himmel och jord
Recension från Månadens bok
Jag vill riva upp himmel och jord är en starkt berörande,
känsloladdad och lärorik roman om journalisten och sexualupplysaren Elise
Ottesen Jensens liv. Här kommer vi nära Elise, även kallad Ottar, som
outtröttligt kämpade för alla kvinnors rätt till preventivmedel, abort och
självständighet.
Höjland, Norge, 1901. Elise och lillasyster Magnhild sitter så stilla de kan i
kyrkbänken medan deras far håller söndagspredikan. De vet att det kommer att
straffa sig där hemma annars. Men så snart gudstjänsten är över och de lämnat
kyrkogården börjar Elise springa. Hon försöker få med sig Magnhild, men hon
skakar bara på huvudet. ”Det straffar sig, det vet du.” Men Elise är inte
alls övertygad om att helvetet, som deras far ständigt predikar om,
finns. ”Skulle jag inte passa till präst”, säger hon och klättrar
upp på en sten, viftar med armarna och talar med en dov röst som får Magnhild
att skratta, samtidigt som hon skrämt tittar bort mot kyrkan
Så snart systrarna stiger in i prästgården känner även Elise av
oron. Deras mor ligger till sängs. Men vad är det egentligen som felas henne?
När hon smyger in i det kvava rummet tror hon först att modern är död. Men hon
vaknar plötsligt ur febern och ber Elise byta hennes linne. För första gången
någonsin ser Elise sin mor naken. Det är en syn hon aldrig ska glömma. Modern
har fött arton barn och hennes kropp ser helt förstörd ut
Det är bara Elise och Magnhild som bor kvar i det strängt
religiösa hemmet och medan Magnhild fogar sig växer Elises ilska över faderns
allsmäktighet och moderns utsatthet. Elise vägrar konfirmera sig och
skickas därför i väg och får utbilda sig. Äntligen är hon fri! Men bara en kort
tid senare sker det fruktansvärda som kommer att förändra livet för de båda
systrarna för alltid.
Magnhild blir förälskad och i sin okunskap om hur barn blir till
är hon snart gravid. Elise älskade lillasyster har begått den största av synder
och förskjuts av prästfamiljen
Med ens växer Elises redan starka kampvilja. Hon tar alla
tillfällen att protestera, hjälpa och förändra. Hon vill riva upp himmel och
jord! Samtidigt blir hon blixtrande förälskad
Iskall sol
Recension från bloggen Kapprakt
I upptakten möter vi seriens huvudperson Áróra som just får ett
telefonsamtal från sin oroliga mamma: ”Din syster är försvunnen”. Det är långt
ifrån första gången hon fått liknande samtal. Trots att storasyster Ísafold är
flera år äldre har Áróra alltid varit den starkare. Hon har åkt på flera
räddningsaktioner till Reykjavík förut som normalt beror på att systern
misshandlats av sin man Björn. Det har alltid slutat på samma sätt; efter att
ha sett till att systern fått vård och skydd väljer ändå Ísafold ändå att gå
tillbaka till sin misshandlande man, hon vägrar att polisanmäla honom. På vägen
har relationerna mellan systrarna blivit allt frostigare, efter senaste gången
blockerade Ísafold sin lillasyster i alla kanaler, de har inte haft kontakt på
länge. Och nu är det alltså dags igen.
Mamma är från England och, numera avlidna, pappa var från
Island. Familjen hade under systrarnas uppväxt levt omväxlande på bägge
platserna. Numera har Áróra sin bas i Edinburgh men arbetar en hel del
internationellt, hon driver en egen firma som specialiserat sig på att hitta
gömda pengar. Ibland arbetar hon för skattemyndigheter, ibland för mer
tveksamma uppdragsgivare, men arvodet brukar alltid vara tio procent av det hon
lyckas återfinna. Eftersom det oftast handlar om stora pengar, och hon är väldigt
bra på sitt jobb, så har hon en bra ekonomi. Hon är stark, smart och tuff
vilket storasyster inte är. Motvilligt åker hon ändå till Reykjavík när hon
inte hittar något på nätet och inte får svar av de som möjligen kan veta något.
Då har systern varit spårlöst försvunnen i tre veckor.
Áróra arbetar på med att försöka ta reda på vad som hänt. På
vägen möter vi flera intressanta karaktärer, en del riktigt udda. En stor
styrka i denna berättelse är karaktärsbyggandet, inte ens rätt små biroller
slarvar författaren med. En del av karaktärerna får också egna berättarröster
men Áróra äger det dominerande perspektivet. Hon får också användning för sina
specialkunskaper när allt annat än kritvita finansmannen Hákon Hauksson dyker
upp i handlingen.
Genom sin mamma får hon kontakt med en släkting,
kriminalinspektör Daníel Hansson, som hon kanske kan få hjälp av. Det visar sig
att de egentligen inte är släkt alls, i alla fall inga blodsband, för tio år
sedan skilde han sig från Áróras halvfaster. Men de får bra kontakt, väldigt
bra till och med, och trots att han är en hel del äldre uppstår en ömsesidig
attraktion. Daniel kommer också att följa med i seriens kommande delar.
Svinalängorna
Recension från bloggen Lysmasken
Svinalängorna är helgjutet ambitiös och välskriven. Med humor och
varm hand tecknar Alakoski ett porträtt av den svenska folkhemsidyllens
avigsidor: invandrarvardag, alkoholism, familjevåld och förfall. Men boken
genomsyras också av stark överlevnadslust, vänskap och solidaritet.
Drömmen går i uppfyllelse
Leenas familj
flyttar in i det nybyggda bostadsområdet Fridhem i småstaden Ystad. De nybyggda
husen är allmänt kända som Svinalängorna, där fattiga, ensamstående och
invandrare placeras av kommunens bostadskontor. För Leenas familj är den
skinande nya lägenheten en drömmarnas uppfyllelse – med balkong, innetoalett
och parkett. Familjen pyr av företagaranda – nu kommer allt att bli bra! Pappa
släpar hem upphittade möbler på sin cykel och mamma ordnar allting fint i
köksskåpen. Men längre än så orkar föräldrarna inte.
Leena, som är
6 år när boken börjar och högstadieelev när den avslutas, är observatör och
berättare. Hon tjuvlyssnar på mammas samtal med väninnan Helmi och samlar på
nya ord: ”plastmatta, parkettgolv, nykterhetslöfte, p-piller och kondom” och
skapar sig på det sättet en bild av vuxenvärlden. Ibland pratar kvinnorna om
kriget i Finland, men då drar de för gardinerna och viskar, för ”svenskarna
verkade ha så svårt att både skratta och gråta åt saker som var jobbiga”.
Mörkare toner
I takt med
att Leena blir äldre blir familjens liv också tuffare. Föräldrarna super mer
och oftare, pappan misshandlar mamman och det finns långa perioder då kylskåpet
i lägenheten – som inte längre är en drömmarnas uppfyllelse utan en förvisning
– står helt tomt.
Leena är den
som tvingas axla ett alltför vuxet ansvar. Hon ser till att alltid ha en
25-öring i fickan för att kunna ringa polisen eller efter en ambulans. Leena
klarar sig för att hon har livlinor: väninnorna Åse och Riitta som också lever
med alkoholism i familjen, skolan och till sist även myndigheterna. Leenas och
syskonens räddning blir när socialen rycker in och barnen placeras i ett
tillfälligt fosterhem medan föräldrarna sätts på avgiftningsklinik.
Trots
alkoholism, våld, fattigdom och utsiktslöshet finns det både ömhet och humor i
Alakoskis berättelse. Boken vibrerar av både dofter och färger. Asfalten ryker
blåsvart och varm, och det är sommar nästan hela tiden. Det är nästan aldrig
kallt och mörkt i boken, och detta är också den nästan genomgående tonen i
boken – varm och rykande. Det finns ingen bitterhet eller anklagelse i boken,
men inte heller urskuldande eller överslätande.
En låda apelsiner
av Lena
Einhorn
Recension från Dagens bok
Journalisten och författaren Jackie Jakubowski föddes
i den sydpolska staden Katowice men kom till Sverige som 18-åring tillsammans
med sin far. Väl i Göteborg visar det sig att mottagningscentret för polska
judar stängt, kanske är far och son de sista som anländer. I En låda apelsiner får vi följa
Jackie och hans far både i Sverige och i Polen, historien hoppar mellan olika
tidsperioder av livet. Mellan det nya landet och det gamla.
Boken om sitt liv hade författaren och journalisten Jackie
Jakubowski tänkt att skriva själv, men hans planer stoppades av en sjukdom. Han
tog kontakt med Lena Einhorn igen och bad henne skriva boken, som hon erbjudit
sig flera år tidigare.
Lena Einhorn har en fantastisk förmåga att skildra andra
människors livsöden. I en intervju med Judisk krönika poängterar hon
att det inte är en biografi utan en roman, där verklighet och fiktion blandas.
Hon har använt sig av samma format för att berätta om exempelvis Siri
von Essen och Greta Garbos liv (även de mycket läsvärda
böcker).
Berättelsen om Jackies liv är smärtsam, han växer upp i
efterkrigets Polen tillsammans med sin far och andra judar som överlevt
förintelsen. De vuxna är traumatiserade och skadade av förintelsen, Jackies far
pratar aldrig om sin barndom. Jackie pratar aldrig om sin mor som saknas,
mycket är underförstått och läsaren får långsamt fler och fler pusselbitar för
att förstå vad som har hänt familjen. Läsaren får följa med till skolan, till
judiska föreningen och till kyrkan dit Fru Halima tar honom i hemlighet. Vi
följer honom genom uppväxten och försöken att balansera och förstå både den
judiska identiteten och den polska.
Efter några relativt lugna år, när Jackie hunnit bli tonåring
börjar nya oroligheter och det styrande kommunistiska partiet piskar återigen
upp en hätsk stämning för att försöka få judar att lämna landet, vilket
tillslut leder till att Jackie och hans far Stanislav åker
till Sverige, utan returbiljett.
Den levnadsberättelse som Lena Einhorn författat om Jackie
Jakubowskis liv i En låda apelsiner är gripande och fylld av värme. För mig som inte hade
särskilt stor koll på efterkrigets Polen är det en lärorik berättelse om en tid
som satt stora spår i Europas nutidshistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar