Boktjuven är en plågsam läsning

Nu har jag läst ungefär 200 sidor i Boktjuven och det är tidvis en plågsam läsning.Inte för att händelserna i boken är så hemska utan för att handlingen hela tiden påminner om nutiden. Sverigedumokraterna försöker dölja sin rasism, men de nazistiska rötterna syns ändå hela tiden. Att göra skillnad på människor är det grundläggande draget i all rasism. Det tragiska är att jag inte tror att jag klarar av att agera om t.ex. de byfånarna försöker rensar ut all utländsk litteratur från biblioteken. Jag tror inte jag vågar kedja fast mig utanför bibblan för att hindra det. När jag hörde en intervju med Heidi Fried tänkte jag hela tiden på boken och mådde dåligt.